Nu har jag varit hos mamma och spelat piano. jag tycker alltid att det är läskigt att sätta sig på pallen, för jag är så rädd att jag ska ha glömt bort allting, att fingrarna inte vill lyda mig och att det inte ska låta som det ska. Jag är verkligen fruktansvärt rädd för det och det tar alltid ett tag innan jag vågar placera fingrarna på tangenterna..! Men när jag väl har gjort det, och när jag försiktigt tryckt ner några utav dem.. då bara går det av sig självt! fingrarna flyter och jag får den där underbara känslan. jag flyter, jag agerar, jag är ett med musiken. det finns inget ord för att beskriva den känslan utom kärlek. det pirrar i magen av ruset och jag blir glad och gråtfärdig på samma gång! en oförklarlig känsla. en underbar känsla. åh, underbara musik!


Fantasie Impromptu. Kan det finnas något bättre sätt att sluta på? Gud vad jag fick kämpa för att lära mig den här... Och herregud vad många timmar jag lade ner! Men jag ångrar det inte för en sekund!